Nu e jag så trött...

...på att sitta och hålla sonen sällskap när hans kompis somnat!

Alltså varför lär jag mig aldrig att säga nej? Jag vet att sonen inte klarar av att ha kompisar sova över för han är inne i nån period då han helst inte vill sova själv. Att ha en nioåring hemma är som att ha en...öh...äh jag kommer inte på nån liknelse men alla som haft en kille i nioårsåldern vet vad jag pratar om. Hur som hels så sa jag inte nej när han ville ha sin kompis här, så nu sitter jag här inne hos dom! Kompisen sover som en stock sen länge tillbaka men inte min kära son, han är klarvaken och lilla jag med :( och det vore ju ok och frid och fröjd om det inte vore för att den andra kära sonen kommer att vakna om si så där två timmar och vilja ha lite käk. Men som sagt! Vad gör man inte för sina älskade barn!

God natt från en trött småbarnsmamma och orolig tonårsförälder :) (vilken härlig kombination.)

Älskar er över allt mina hjärtan, vad vore jag utan er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0